Folkloristen och kulturvetaren Bente Alver föddes i Danmark men kom till Norge på 1960-talet, där hon började vid universitetet i Oslo och sedan flyttade till Bergen 1973. Här erhöll hon anställningar som universitetslektor, førsteamanuensis och, till sist, professor i folkloristikk, senare i kulturvitenskap.
Vissa forskningsteman följde henne livet igenom, såsom folkliga trossystem och världsbilder, häxförföljelser, folkmagi och folkmedicin samt mat och måltid ur ett historiskt perspektiv. I de båda monografier om häxförföljelserna, Heksetro og trolddom. En studie i norsk heksevæsen (1971) respektive Mellem mennesker og magter. Magi i hekseforfølgelsernes tid (2008), understryks magins plats i människors sätt att betrakta världen. Hon intresserade sig dessutom för studier av nyreligiositeten i det moderna samhället.
Bente Alver var en engagerad fältarbetare och hade stor respekt för sina informanter. I hennes texter träder människorna i forskningsmaterialet fram som individer, och det finns alltid en ambition att förstå enskilda människors världsbilder. På ett ställe citeras påpassligt den norske författaren Johan Sebastian Welhafen, som säger: »Jeg lagde mit Øre til Kildens Bred», vilket ger uttryck för ett sätt att på djupet lyssna efter det som informanterna berättar. Man noterar också hennes intresse för kvalitativa metoder, i synnerhet kvalitativa forskningsintervjuer.
Av intresset för fältarbete följde engagemanget för forskningsetik. Hon engagerade sig i Den nasjonale forskningsetiske komité for samfunnsvitenskap, humanoria og juss, i det nationella nätverket för forskning och forskarutbildning i etik samt i det s.k. Redelighetsutvalget. Resultatet blev så småningom att forskningsetik blev ett obligatoriskt inslag för masterstudenter i arkeologi, historia, kultur- och religionsvetenskap.
Bente Alver engagerades dessutom i nordiskt samarbete, bl.a. som ordförande i Nordic Institute of Folklore (NIF) åren 1984–89 och som forskningskoordinator i Nordisk nettverk for folkloristikk (NNF) åren 1997–2002.
Bente Alver var en skicklig föreläsare som gärna presenterade sin forskning på scener utanför universitetet. För detta arbete belönades hon 2011 av sitt universitet då att hon tilldelades humanistiska fakultetens »formidlingspris».
Bente Alver stod nära dem hon undervisade och handledde, och alla studenter kände sig sedda av henne. Hon skapade kring sig en akademisk miljö, där det även fanns utrymme för fest och avkoppling – hon dekorerade själv borden, lagade maten och fick folk att trivas. Det är sådana akademiska miljöer som i grunden fungerar.
Bente Alver belönades 1995 av Kungl. Gustav Adolfs Akademien med pris ur Torsten Janckes minnesfond, och femton år senare fick hos priset ur Jöran Sahlgrens fond. Sedan 1996 var hon utländsk arbetande ledamot i Akademien.
Lars-Erik Edlund
Preses