Folklivsforskaren och författaren Ebbe Schön hade sin bakgrund i ett stenhuggar- och bondehem i Bohuslän. Där fanns en rik berättartradition och mängder med gäckande fornminnen som stendösar och hällristningar. Schön disputerade på en avhandling om Jan Fridegård i ämnet litteraturvetenskap med titeln Jan Fridegård och forntiden (1973). Vid Stockholms universitet studerade han dessutom nordiska språk och slaviska språk – och naturligtvis etnologi.
Så småningom blev han chef för Nordiska museets minnesavdelning, Sveriges största folkminnessamling, och där har många av oss mött honom som en kunnig guide och fullfjädrad handledare. Mer allmänt känd i vårt land var han för sina kunskaper om svensk folktro och sägner kring tomtar, troll, älvor och vättar. Han sammanställde ett femtiotal böcker om svensk folkminnesforskning i vitt skilda ämnen: om julen, älvor, vättar, fäbodarnas väsen, olika erotiska väsen i folktron, drakar och trollormar, talande träd, häxkonster och kärleksknep, rim och ramsor och en hel del annat. Strax före sin död utgav han, nittiotvåårig, boken Gårdstomtens tårar (2022).
De allra flesta av oss mötte honom dock främst genom hans medverkan i radio och television. I julkalendern Trolltider med trollkalender i Sveriges television 1985 var Ebbe lucköppnare och berättade som sådan livfullt om allt vad gastar och mylingar heter. Inför julen återkom han sedan ofta i televisionen, där hans lärdom förmedlades på ett underfundigt sätt, och liksom underströks av hans stora, allt vitare skägg. Han blev med tiden mycket folkkär.
Intervjuad i Svenska Dagbladet 2012 fick han frågan om han själv tror på spöken. Han säger: »Jag har ett vetenskapligt utbildat hyperkritiskt jag som inte tror på något som inte går att belägga. Men jag har också ett barnsligare och mjukare jag som tror på väldigt mycket. Det är ett slags dialog mellan det troende jaget och det icke troende. Ibland leder skeptikern och ibland den troende.» I detta kan säkert många av oss känna igen sig.
Han började som sagt som litteraturvetare med studier av Jan Fridegård, men engagerade sig senare även i Vilhelm Moberg-Sällskapet. Dessutom var han medlem i Sällskapet Idun och Språkförsvaret. Förutom i vår Akademi var han ledamot av Örlogsmannasällskapet, en alldeles särskild ära för en äkta bohusläning.
Han uppmärksammandes flera gånger för sin verksamhet med belöningar. Sålunda tilldelades han 1999 Mickelpriset – namngivet efter sagoberättaren Mickel i Långhult – av Berättarnätverket Kronoberg för att han »grävt djupt i folktraditionens skatter och levandegjort ett fascinerande berättarstoff». Några år senare, år 2004, förlänades han av Kungl. Patriotiska Sällskapet dess prestigefyllda Gösta Berg-medalj för sin kulturella gärning. Året därefter belönades han av vår akademi med ett pris ur Jöran Sahlgrens fond.
Ebbe Schön var en fascinerande personlighet – vill man komma honom nära, skall man läsa hans självbiografi, Fotspår på röd granit. Glimtar från min vandring i tiden, utkommen 2012. Gör det!
Ebbe Schön blev 2006 korresponderande ledamot av Akademien.
Lars-Erik Edlund
Preses