Förutvarande chefen för Svenska Akademiens ordbok i Lund, Hans Jonsson, har lämnat oss. Född i en jordbrukarfamilj i byn Åkullsjön i södra Västerbotten, kom han tidigt för studier till Lund, först på Spyken där han tog studentexamen på latinlinjens helklassiska gren. Efter militärtjänsten skrevs han in vid Lunds universitet, där han så småningom disputerade i nordiska språk. Avhandlingen, framlagd 1966, behandlar de nordiska orden för vattensamling och visar oss en skarpsinnig etymolog. Bland ord som här diskuteras på ett intressant sätt kan nämnas gölpa, tjärn och träsk – avhandlingen är en guldgruva för alla oss som arbetar inom den nordiska ord- och namnforskningen.
Hans Jonsson anställdes redan 1958 vid Akademiens ordboksredaktion, och var åren 1979–93 ordbokschef. Vid ordboksredaktionen kännetecknades hans arbete av etymologisk och semantisk skärpa och, inte minst, av säkra analyser utifrån de många språkproven. Vill man ta del av ett mästarprov på analys, baserad på otroligt mycket material, kan man läsa artikeln om verbet sätta3. Man kan också läsa artiklarna samvete, skön och stjärt för att förstå vad jag menar. Jonsson var en uppskattad chef med stor arbetskapacitet, vilken omsorgsfullt och konstruktivt granskade ordboksredaktörernas artiklar.
Hans Jonsson skall också uppmärksammas för sin bok 1978, The laryngeal theory. A critical survey, om den så kallade laryngalteorin, behandlande ljud av fundamental betydelse för tolkningen av förhållandena i det indoeuropeiska urspråket. Jonssons bok sammanfattar en komplicerad diskussion, och ser laryngalteorin i sin reducerade variant »for the time being at least, as a possibility but no more» – ett försiktigt omdöme som har mycket som talar för sig. Det säger mycket om Jonssons vidsträckta beläsenhet att han på det här sättet kunnat lämna bidrag också på indoeuropeistikens område.
Jonssons beläsenhet är som sagt beundransvärd, och resulterade även i monografin Metaforen som semantisk händelse (2003). Författaren går här grundligt tillväga och belyser metaforer i ett djupt historiskt perspektiv. Olika typer av metaforer behandlas, och här finns dessutom en kritisk diskussion av George Lakoffs och Mark Johnsons ofta åberopade teori om »konceptuella metaforer» – denna Jonssons initierade genomgång ses tyvärr endast sällan åberopad i den senare, ganska ymniga litteraturen om metaforer. Inte minst vad gäller de konkreta analyserna av metaforer imponeras man av Jonssons monografi.
Hans Jonsson var en trivsam, finurlig och humoristisk människa, som vid sidan av alla ord och laryngaler också älskade skogsarbete och friluftsliv. Han talade ofta om skidlegendarer som Assar Rönnlund och Martin Lundström, båda västerbottningar, när man träffade honom. Hans deltagande i Akademiens sammankomster var högtidsstunder, då man i honom mötte en både grundlärd och lättsam akademikollega. Samtalen vart många genom åren.
Hans Jonsson tilldelades 2011 av vår Akademi pris ur Nils Ahnlunds fond, och var alltsedan 1986 inländsk arbetande ledamot.
Lars-Erik Edlund
Preses