Vår tyske ledamot Klaus Düwel var en internationellt ytterst respekterad runolog. Efter grundliga studier i historia, germanistik, teatervetenskap, evangelisk teologi m.fl. ämnen, i Göttingen, Tübingen och Wien, tjänstgjorde han i olika befattningar i Göttingen från 1972 och uppehölls åren 1978–2001 professuren i ämnet tysk filologi vid det sistnämnda lärosätet.
Düwel uppvisar en påtaglig vetenskaplig bredd med bidrag främst inom medeltidsstudier, särskilt medelhögtysk och norrön litteratur, germansk religionshistoria men också områden som tidigmodern och nutida tysk och nordisk litteratur. Men mest av allt känner vi honom som den framstående runolog har var. Han ledde framgångsrikt akademiprojektet Runische Schriftlichkeit in den germanischen Sprachen (RuneS) i Göttingen och organiserade flera betydelsefulla runologkonferenser. Han var också engagerad, som medarbetare och rådgivare, inom området runologi när andra upplagan av Reallexikon der Germanischen Altertumskunde tillkom.
Viktig är hans handbok Runenkunde (1. uppl. 1968, 5. uppl.; red. av Robert Nedoma, 2023). Hans imponerande vetenskapliga produktion – sammanlagt nära 200 vetenskapliga arbeten – får man en god bild av tack vare två samlingsverk. I Runica minora. Ausgewählte kleine Schriften zur Runenkunde (2015; red. av Rudolf Simek) finner man sålunda sexton bidrag från perioden 1968 till 2008 på runologins område, medan Von Göttern, Helden und Gelehrten. Ausgewählte Scandinavica minora (2020; red. av Robert Nedoma) samlar bidrag om hjältediktning, mytologi och religionshistoria, översättningsteknik m.m. Andra viktiga arbeten utgör de av Düwel ederade samlingsvolymerna Runische Schriftkultur in kontinental-skandinavischer und -angelsächsischer Wechselbeziehung (1994) och Runeninschriften als Quellen interdisziplinärer Forschung (1998).
Från sin sjukbädd övervakade han utgivningen av sitt efterlängtade magnum opus, det tillsammans med kollegerna Robert Nedoma och Sigmund Oehrl utgivna tvåbandsverket om de sydgermanska runinskrifterna om cirka 1100 sidor: Die südgermanischen Runeninschriften (2020). Ja, han hann, glädjande nog, hålla de båda ståtliga volymerna i sina händer.
Klaus Düwel deltog vid många runologkonferenser, där han uppträdde som karismatisk och entusiasmerande inspiratör, inte minst som mentor för yngre nordiska forskare. Han sägs ha varit en engagerad och omtyckt men samtidigt krävande akademisk lärare. Den stora festskrift som han tillägnades år 2003, Runica – Germanica – Mediaevalia (red. Wilhelm Heizmann & Astrid van Nahl), demonstrerar därtill hans breda kontaktnät i forskarsamhället med sextiotalet bidrag i så vitt skilda ämnen som namnforskning, arkeologi, mytologi, språkhistora, runologi och kodikologi.
Vetenskaplig briljans kopplades hos Klaus Düwel samman med mänsklig värme och tillgivenhet, drag som kom till uttryck när jag mötte honom i samband med hans sista deltagande i Akademiens högtidsfest år 2018.
Klaus Düwel var sedan 1997 utländsk arbetande ledamot av vår akademi.
Lars-Erik Edlund
Preses