Den 15 augusti 2019 avled seniorledamoten Sölve Göransson, Uppsala, i en ålder av 94 år. Sölve växte upp i Kalmar som yngste son till rektorn vid Kalmar högre allmänna läroverk, germanisten Carl Ernst Göransson. Efter studentexamen 1944 påbörjade han sina akademiska studier vid Uppsala universitets kulturgeografiska institution. Vid denna institution blev Sölve sedan kvar, efter disputationen som docent och universitetslektor, fram till pensioneringen. År 1971 disputerade han på avhandlingen Tomt och teg på Öland. Om byamål, laga läge och territoriell indelning, vilken föreligger i en numera eftertraktad stencilutgåva som aldrig kom att utges av trycket. Här diskuteras med utgångspunkt från ett stort öländskt material byregleringens ursprung och genomförande. Analysen av det agrara kulturlandskapet belyser det bakomliggande samhällssystemet och kompletterar historiska källor.
Publikationer av Göranssons hand såg under en sextioårsperiod från 1950-talet dagens ljus. Ofta rör det sig om metrologiska förhållanden, alltså det som har med uppmätning att göra, i Ölands geometriskt reglerade radbyar, och det är alltid väl genomarbetade studier. I en tidig skrift från 1961 visar han t.ex. att solskiftet, som var en princip i byorganisationen, stammar från England, en högst intressant slutsats. Experter jag talat med framhåller att denna spännande studie ännu står sig mycket väl. Lantmäterikartorna utgör naturligt nog ett centralt material för honom, och på dem återfinns som bekant många ortnamn, inte minst ägonamn som Sölve uppmärksammar i studier. I ett namnbidrag visar han att öländska bebyggelsenamn på -torp ofta har sitt ursprung i tidigmedeltida förflyttningar av byar. Tillsammans med Thorsten Andersson redigerade han det nummer av Bebyggelsehistorisk tidskrift som utkom 1983 och som handlar om äldre territoriell indelning i Sverige, ett av denna tidskrifts viktigaste nummer. Där medverkar Sölve själv med artikeln ”Härad, socken och by på Öland”.
Sölve tyckte sig kunna se konturerna av en särskild Ölandslag under medeltiden, där man tidigare räknat med att Öland legat under Östgötalagens jurisdiktion. Frågan är väl knappast avgjord, men att det funnits en öländsk sedvanerätt är ställt utom allt tvivel.
Sölve var mån om att nå ut med sin forskning till allmänheten och därför bidrog han genom åren med uppsatser i ett antal sockenkrönikor, såsom socknarna Algutsrum, Bredsättra, Föra, Köping och Egby, Löt, Runsten och Ås. Dessa bidrag ger oss bilden av en författare som också har god förmåga att pedagogiskt presentera sitt stoff för en bred läsekrets. Sölves kunskapsregister var brett, han arbetade sig systematiskt igenom sitt källmaterial, vidare tolkade han det initierat och källkritiskt, och argumenterade övertygande för sina slutsatser. Slutsatserna är därtill påtagligt ofta pregnant formulerade. Produktionen är förvisso inte så omfattande, men håller allra högsta kvalitet. Öland står i centrum för studierna, men författaren blir för den skull aldrig lokal eller provinsiell. Genom detaljstudierna i det material han så väl kände, förmådde han se djupare samband, och hade med dessa glasögon möjlighet att förstå förhållanden också utanför Öland. Han ser, kan man säga, på detta sätt världen genom vattendroppen. Något som också kan uppmärksammas är att han tidigt publicerar sig på engelska och därmed dras in i den internationella diskussionen, vid den tiden inte alltför vanligt bland ämneskollegerna. Sölve deltog långt upp i åren i Akademiens sammankomster, och det var en lycka att få sitta intill denne kunskapsrike forskare. Han kunde nog uppfattas som tillbakadragen, men kom forskning på tal livades han genast upp. Och ställde man en fråga som han inte omedelbart hade svaret på, fick man inom någon vecka en längre utredning med post som detaljerat klargjorde allt man undrat över, och mer därtill. Sölve var generös mot sina medforskare, det är det många som kan vittna om. Sölve Göransson blev arbetande ledamot i Akademien redan 1978. Han erhöll pris ur Diös fond 1984 och ur Sahlgrens fond 2008.
Lars-Erik Edlund
Preses