Den 7 november 2018, dagen efter vår förra högtidsdag, avled vår korresponderande ledamot Bengt-Arne Person, Varberg, i en ålder av 91 år. Person var sprungen ur ett jordbrukarhem i Almdala i skånska Dagstorp och hade egentligen tänkt bli agronom. Men universitetsstudierna tog en annan inriktning, och efter sin licentiatexamen 1961 kom han att tjänstgöra inom museiområdet, först vid Helsingborgs museum och Nordiska museet, och sedan vid Kulturen i Lund. År 1961 efterträdde han den klassiske Albert Sandklef som chef för Varbergs museum. Så småningom blev Person länsmuseichef i Halland, en befattning han behöll fram till pensioneringen 1992. Han hade vid sidan av sin tjänst många uppdrag i Museisverige, men också i internationella organ. Lokalt var han engagerad i flera kulturella sammanhang, t.ex. i Stiftelsen Halmstadgruppen.
Han har ett rätt omfattande vetenskapligt och populärt hållet författarskap som sträcker sig från debutarbetet 1954 om den roterande märgelhackan – använd för att ta upp märgel, en kalkhaltig lera som användes som jordförbättringsmedel –, om halländska bygder, om Varbergs fästning och mycket annat. År 2002 var han med och gav ut en bok om Carl Fredrik Pechlin som behandlar den omstridde generalen som misstänktes vara inblandad i mordet på Gustaf III och därför fick sitta sina sista år på Varbergs fästning. Person visar här att det endast är en myt att Pechlin satt nere i fästningens källare; i själva verket bodde han, med betjänter och pigor, upp i slottet och var förordnad ”generals bespisning”.
Person var en mycket engagerad museiman. Sommaren 1966 kom med Riksutställningars hjälp en utställning med verk av Matisse, Picasso och Gauguin till Varberg, och med hjälp av ett flygplan som svepte fram över staden med reklamaffischer, sökte man locka besökare. ”Det var mycket spektakel med detta”, medger Person i en intervju – men det vann många besökare och det var ju det viktiga. Den stora sommarutställningen i Riks salen visade ofta modern konst och konsthantverk, t.ex. glaskonst som särskilt intresserade honom. År 1992 invigde förutvarande statsminister Thorbjörn Fälldin den nya basutställningen Bondeliv, en utställning som byggde på fördjupande forskning.
Person hade som man lätt förstår en stark passion för folkbildning och ville att kulturen skulle möta folk också utanför museets väggar, t.ex. i kulturmontrar på stan, men intresset inriktades också mot dem som besökte landskapets campingplatser och badvikar – dessa möttes där av turistguider på affischprydda scootrar med megafoner som välkomnade till kulturella aktiviteter. Här var han en föregångare.
Bengt-Arne Person verkar ha varit helt uppslukad av sitt museiuppdrag, och sade i en intervju att han aldrig haft behov av en hobby – ”jobbet är samtidigt mitt fritidsintresse”. Han blev korresponderande ledamot i vår akademi 1990.
Lars-Erik Edlund
Preses