Den 10 december 2017 gick vår seniorledamot och förra vice preses Birgitta Skarin Frykman ur tiden, 76 år gammal. Född i Uppsala 1941 kom hon från en familj utan akademiska traditioner, men det var ändå självklart att hon skulle ta studenten. De akademiska studierna inriktades till en början mot nordeuropeisk arkeologi. I samband med äktenskapet med anglisten Erik Frykman flyttade hon till Göteborg, där hon först anställdes vid dåvarande Arkeologiska museet. Ganska snabbt dirigerades emellertid intresset om till etnologi. Hon hade flera befattningar i detta ämne vid göteborgsinstitutionen innan hon år 1985 disputerade på avhandlingen Från yrkesgemenskap till klassgemenskap. Om bagare i Göteborg 1800–1919, vilken prisbelönades av vår akademi samma år. Här behandlar hon vad som sker när den gamla hantverkarklassens enhet med mästare–gesäller–lärlingar ersätts av arbetare–arbetsgivare. Det är intressant att läsa vad denna omställning faktiskt innebar.
Efter avhandlingen meriterade hon sig ytterligare genom studier av arbetarkultur i Göteborg, bl.a. med monografin Larsmässemarknad (1993) som behandlade en folklig karneval i 1800-talets Göteborg. Hon initierade flera forskningsprojekt med inriktning mot arbetarkultur och ritualer i Göteborg och vidgade härigenom ämnets gränser. Ett exempel ur den senare produktionen utgör uppsatsen »Finns det ohederliga begravningar? Om arbetarbegravningar i Göteborg» (i Döden speglad i aktuell kulturforskning; 2009).
På basis av vetenskapliga och pedagogiska meriter erhöll hon 1996 professuren i etnologi, särskilt europeisk, vid Göteborgs universitet, och under sin tid som professor fram till emeriteringen 2008 fortsatte hon sin forskning, bl.a. i projektet Vardagsliv under andra världskriget som insamlade ett stort material och resulterade i två monografier.
Birgittas vetenskapliga intressen sträckte sig utanför det egna ämnet, och hon tog flera tvärvetenskapliga initiativ. Men hennes kunskaper och mångsidiga erfarenheter gjorde att hon dessutom fick andra tunga uppdrag inom och utanför universitetet. Åren 1998–2003 var hon sålunda Göteborgs universitets prorektor, men engagerades också i Jonseredsstiftelsen och Centrum för arbetarkultur samt, inte minst, i systerakademin Kungl. Vetenskaps- och Vitterhets-Samhället i Göteborg.
Vi verkade, Birgitta och jag, i var sin stad som har Gustav II Adolf att tacka för sin existens, i varje fall formellt, och Gustav Adolfs-intresset gav oss ett särskilt engagemang i vår akademi. Vi delade därtill intresset för en bred folkbildning, bl.a. inom ramen för Folkuniversitetet, där Birgitta länge representerade Göteborg vid årsmötena i Uppsala. Vi satt många år intill varandra vid Akademiens styrelsesammanträden, vid ena långsidans nederända, där vi ofta utbytte förtroenden. Man kunde alltid lita på Birgitta, och jag kände att jag hade ett gott stöd i henne när jag blev preses 2016. När hon avtackades från styrelsen lyfte jag särskilt fram hennes personliga och varma tal till pristagarna vid högtidssammankomsten; dem kan man, med igenkännandets glädje, ta del av årsboken Saga och sed.
Birgitta Skarin Frykman blev arbetande ledamot i vår akademi 1993 och var, såsom första kvinna, vår vice preses åren 2005–16.
Av Lars-Erik Edlund
Preses, Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur
Minnesordet är publicerat i Saga och sed 2018, s. 14-15.