Journalisten, teologie och filosofie kandidaten Gert Lindell kom från ett jordbrukarhem i Farhult i Skåne. Han fick tidigt andliga intressen, och han var bl.a. korgosse hos den högkyrklige kyrkoherden Gunnar Rosendal (»Fader Gunnar») i Osby. Lindell tjänstgjorde som journalist vid Helsingborgs Dagblad, och som lokalredaktör i Örkelljunga kom han i kontakt med den rosenianska väckelsen inom Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (BV).
Senare flyttade han till Stockholm, där det blev studier vid Svenska Missionsförbundets Teologiska Seminarium i Lidingö, vilka efter några år avslutades med teol.-kand.-examen vid Uppsala universitet. Han fick som veniat tillstånd att utföra vissa kyrkliga ämbetshandlingar, och predikade i Kungsängens församling. Därefter kallades han till predikant av Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (BV), valdes in i Roseniusföreningens styrelse och blev så småningom dess ordförande, en funktion han behöll fram till år 2010.
I sin predikogärning var Carl Olof Rosenius en förebild för honom. Det har berättats att han predikningar utformades till dogmatiska mästerverk, vilket uppskattades av de äldre BV-arna i Roseniuskyrkan, och andra församlingar dit han inbjöds; den yngre generationen berördes däremot inte på samma sätt, och efter någon tid »insåg Gert att nu är det nog dags att sluta». Han intresserade sig även för östkyrkan, bland annat den syrisk-ortodoxa och koptisk-ortodoxa kyrkan som båda har verksamhet i Sverige.
Sina sista år framlevde han ganska isolerat, inte minst i skuggan av pandemin. Men varje dag promenerade han till läsesalongen i Stockholms stadsbibliotek. Om bibliotekets betydelse för honom under pandemin berättar han i Aftonbladet i maj 2020: han hade vid det laget skänkt sin livstidsprenumeration på Helsingborgs Dagblad till brodern, men på biblioteket hittade han ju i stället ett par hundra tidskrifter och 90 dagstidningar. Och han verkade vara tillfreds med det! Här kunde han dessutom administrera sin omfattande e-post-trafik.
Lindell var kyrkohistoriskt intresserad, därtill mycket kunnig på området. Han var engagerad i Lunds, Skara och Växjö stiftshistoriska sällskap samt i Katolsk historisk förening. I slutet av sin levnad ägnade Lindell mycken tid åt att forska i Gunnar Rosendals omfattande brevskrivning. I sitt arbete med detta senare material kunde han luta sig mot kunskaper som fanns bland de många svenska präster som han knutit kontakt med under sitt liv och som han nu korresponderade med.
Gert Lindell var meddelare åt Folklivsarkivet i Lund och Nordiska museet. Han blev fil. kand. i etnologi i Lund, och hans lärare Nils-Arvid Bringéus och Jan-Öjvind Swahn förblev hans vänner för livet. Troligen var det Lindells beundran för den sistnämnde som gjorde att han valde att bli stödjande ledamot av vår akademi.
Intresset för Akademien var stort, och han hörde en gång av sig till mig när han trodde att han, i vår digitala tid, hade fallit ur rullorna. Hans stora intresse för folkloristiken gick vid samtalet inte att ta miste på. Gert Lindell skulle jag gärna ha velat känna närmare.
År 2008 blev Gert Lindell stödjande ledamot av Akademien.
Lars-Erik Edlund
Preses