Vår korresponderande ledamot, filosofie hedersdoktorn Helmer Gustavson avled den 21 september 2018. Han hade då nyligen fyllt 80. Barnfödd i Valdemarsvik, flyttade han med familjen till Spånga och blev fil. kand. 1967. Den klassiske runologen Sven B. F. Jansson, »Run-Janne», erbjöd samma år Helmer anställning vid Runverket, och detta kom att bli hans arbetsplats till pensioneringen 2005, i slutet som chef. Han drev på uppbyggnaden av Riksantikvarieämbetets IT-system. Viktigt är att Helmer Gustavson, såsom sakkunnig i 1980 års ortnamnsutredning, verkade för att den viktiga hänsynsbestämmelsen för ortnamn skulle föras in i kulturmiljölagen. Men framför allt arbetade Helmer som runolog. Han var en skicklig fältrunolog, och granskade åtskilliga svenska runinskrifter. Många nyfynd publicerades från 1970-talets början och framåt, han ägnade sig åt dalrunor och kalenderstavar samt behandlade skriftkulturen under sen vikingatid och tidig medeltid. Flera av artiklarna visar en författare som förmår sätta in sina tolkningar i ett större kulturhistoriskt sammanhang. I Svensk runbibliografi finns så mycket som 150 poster med artiklar och böcker av hans hand.
Det finns också en hel del annat i hans vetenskapliga bagage, t.ex. om Sigtunas runristade lösföremål, om vilka man kan läsa på Riksantikvarieämbetets webbplats. Hans arbete vid Runverket har resulterat i mängder av granskningsrapporter, vilka använts vid uppdateringen av Samnordisk runtextdatabas. Det var, efter vad som berättats av en av dagens pristagare, Jan Owe, just Helmer som tog initiativ till att denna databas skulle byggas upp, detta vid ett runologmöte på Bornholm 1989.
Man kan säkert ha olika favoriter i hans mångsidiga produktion, och jag har mina. Artikeln om runhällen vid Oklunda i Östra Husby socken på Vikbolandet hör till mina favoriter, då den visar, som fackkollegan Magnus Källström uttryckt det, att »till synes minimala ändringar i läsningen av en inskrift [kan] resultera i att ett tidigare tolkningsförslag helt kan avföras». Andra viktiga skrifter är boken Runstenar i Vallentuna (1991) samt häftet Rökstenen (Svenska kulturminnen 23). Några av hans bästa artiklar finns återutgivna i den läsvärda antologin Gamla och nya runor. Artiklar 1982-2001 (2003).
När Helmer 2017 promoverades till hedersdoktor av Språkvetenskapliga fakulteten vid Uppsala universitet framhölls att han var »en av de internationellt främsta runologerna i dag, och specialist på att läsa och tolka runinskrifter.» Det är en träffande karakteristik.
Helmer var vänsäll och entusiastisk, liksom han var lätt att entusiasmera. Jag minns hans glada och klara blick, den blick som så skarpsynt granskade många av våra runinskrifter. En del ristningar är svårtolkade, och att läsa dem förutsätter årtionden av erfarenhet. När Helmer hade läst en inskrift, då kunde man lita på läsningen.
Helmer Gustavson invaldes som korresponderande ledamot i vår akademi år 1986 och hade året dessförinnan belönats med pris ur Anders Diös fond för svensk hembygdsforskning.
Av Lars-Erik Edlund
Preses, Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur
Minnesordet är publicerat i Saga och sed 2018, s. 26-27.