Den 30 november 2016 avled vår korresponderande ledamot, fil.lic. i konstvetenskap och teol. hedersdoktorn vid Uppsala universitet Inger Estham i en ålder av 88 år. Estham hade fått sin textila utbildning vid Konstfackskolan och kom även praktiskt att arbeta både som brodös och formgivare. Hon kunde med andra ord det textila hantverket från grunden. Men med tiden blev hon också en respekterad textilhistoriker, verksam vid dåvarande textilenheten vid Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer.

Vid uppbyggnaden av Uppsala domkyrkas textilmuseum var hon förgrundsgestalt, och under hennes ledning ordnades även textilsamlingarna vid Linköpings och Lunds domkyrka upp. När textilutställningen vid Vadstena kloster i början av 1980-talet skulle byggas upp var det självklart att Inger Estham skulle engageras. Ett decennium senare svarade hon för en stor utställning om de Birgittinska textilerna, vilken även kom att resultera i boken Birgittinska textilier: Bridgettine textiles (1991). Hon fortsatte här Agnes Brantings välkända textilstudier på det birgittinska
området.

Men det finns mycket mer i hennes vetenskapliga ränsel. År 1974 hade sålunda hennes licentiatavhandling Figurbroderade mässhakar från reformationstidens och 1600-talets Sverige utkommit genom Kungl. Vitterhets Historie och Antikvitets Akademien försorg. En annan bok, Kyrkliga textiler – arv, utveckling och vård (1976), utgiven under medverkan av Gertrud Ingers och Gerd Reimers, blev en vägledning för de enskilda församlingarnas bevarandearbete och användes i studiecirklar. Översiktsartiklar av hennes hand utkom i olika sammanhang, exempelvis i Signums svenska konsthistoria.

I Uppsala kom hon att engagera sig i Linnésällskapets styrelse, och var under en lång följd av år »prefekt» vid sällskapets museum. Här ömmade hon naturligtvis för textilierna, men återskapade också Linnés bostad, vilket ger oss bilden av hur ett borgerligt hem under 1700-talet kunde ta sig ut.

Av dem som kände henne har hon beskrivits som en positiv och ödmjuk person, lätt att samarbeta med. Genom sina stora textilhistoriska kunskaper blev hon mentor åt många andra forskare och antikvarier vid museer och institutioner. Inte minst på detta sätt har hon varit en stor inspirationskälla för många textilansvariga vid våra kulturinstitutioner.

I Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur invaldes Inger Estham som korresponderande ledamot år 1992.

Av Lars-Erik Edlund
Preses, Kungl. Gustav Adolfs Akademien för svensk folkkultur

Minnesordet är publicerat i Saga och sed 2017, s. 15–16.