Akademiens mångårige skattmästare Torbjörn Lewin var uppvuxen i Jämtland, och efter studier vid Handelshögskolan blev han civilekonom. Han knöts tidigt till Byggnadsfirman Anders Diös i Uppsala, först som chef för Adeförvaltning AB och därefter som ansvarig för ekonomin i moderbolaget. Han förblev byggnadsfirman trogen under hela sitt yrkesliv, och avlutade karriären som finansdirektör.
Lewin innehade vid sidan av sin anställning hos Diös en mängd förtroendeuppdrag baserade på sina ekonomiska kunskaper och det förtroende som fanns för honom. Bland annat var han ordförande i Handelsbankens Uppsalakontor samt drivande ordförande i Fastighetsarbetsgivarnas Förbund.
Han var också ordförande i UTK-hallens styrelse, där UTK skall utläsas Uppsala Tennisklubb. I huvudet på Torbjörn Lewins dödsannons i Upsala Nya Tidning återfinns, betecknande nog, en tennisracket. Lewin spelade själv tennis och bildade Grupp Lewin med åtta spelsugna kamrater som träffades varje torsdagskväll. Men han påpekade gärna att poängställningen gynnades när han, men ålderns rätt, övergick till dubbelspel. UTK-hallen invigdes förresten av ingen mindre än Björn Borg, och med vid invigningen var också Anders Diös. Det skall tilläggas att Lewin också engagerades i Uppsala Gymnastikklubb, både som klubbmästare och som ordförande.
Torbjörn Lewin var under tjugoårsperioden 1986–2007 Akademiens skattmästare – efter några år som biträdande skattmästare –, och man kan nog inte överskatta hans insatser under den tidsperiod han handhade Akademiens ekonomi. Akademiens tillgångar förvaltades på ett förtroendeingivande sätt. Jag minns som ny ersättare i styrelsen hur pedagogiskt Lewin lyckades förklara Akademiens ekonomi för oss alla. När Lewin, efter två decennier som skattmästare, trädde tillbaka, blev han enhälligt utsedd till Akademiens hedersskattmästare.
Såsom knuten till Diös’ byggnadsfirma såg han många nya byggnader komma till i Uppsala. När han lämnat sin stora och vackra taklägenhet vid Östra Ågatan för ett mindre pensionärsboende ut mot Löten i Uppsala, där han också bodde längst upp i huset, kunde han blicka ut över ett Uppsala där under hans tid i Diös’ tjänst många byggnader tillkommit. Detta gjorde honom säkert lite nostalgisk.
Det var alltid roligt att träffa Torbjörn Lewin: i styrelsearbetet, vid Akademiens olika sammankomster och, inte minst, i samband med Akademiens exkursioner. Han var lättsam, och spred en genuin glädje omkring sig och hade därtill förmågan att betrakta också allvarliga händelser med avväpnande lugn. Man kände sig alltid trygg, och glad, i hans sällskap.
Redan 1974 blev Torbjörn Lewin stödjande ledamot av Akademien.
Lars-Erik Edlund
Preses